Under vår fina träff i byn för några veckor sedan där vi spånade om framtiden och om hur vi ville ha Saxnäs/Marsfjäll framåt år 2022. Då luftade jag och sambon en tanke som grott här hemma, under tiden som jag gått en fårkurs via gröna navet och Forslunda gymnasiet under hösten och våren, nämligen ett mobilt slakteri. Nu när jag sitter och funderar på hur jag ska kunna formulera ett projekt kring det hittar jag i DN i tisdags en artikel om att en av mina fd arbetsgivare SLU (inte i Umeå iofs men ändå) har i hemlighet med ett köttbolag haft ett projekt i två år om att skapa ett mobilt slakteri för nötdjur.

Om Hälsningestintans och SLU:s mobila nötslakteri går att läsa om i Jordbruksaktuellt  och DN i tisdags.
Det här mobila slakteriet startar i höst och ska klara av att slakta 30 djur om dagen. Detta tror jag är framtiden för en småskalig köttproduktion eller en köttbransch överhuvudtaget i Sverige om vi ska kunna få tag i kött på fler sätt än via köttfabriker.

Det är minsta möjliga lidande för djuren som slipper kuska runt i land och världsdel innan de ska dö och köttet blir bättre och djuren kan slippa en hel del mediciner tex.

Problemet som jag lärt mig under fårkursen är hur man ska få fåren till slakt till ett rimligt pris och med en rimlig resväg för djuren. Vi har centraliserade slakterier som ligger vid kusten och det gör inte min by så därför blir det enormt slöseri på tid och resurser med att skicka runt de stackars djuren till slakt ifall jag vill sälja köttet och inte äta allt själv i mitt eget hushåll. Fårbönderna är i princip hänvisade att sälja till uppköpare och om de vill sälja själv så blir det att åka till få se Luleå och var det ett till i Sollefteå eller?  Jag kommer inte ihåg men inte var det nästgårds i alla fall.
Det är svårt att få lammpriset och produktionskostnaden att gå ihop och fårbönderna jag hälsat på trollar med knäna och gör allt möjligt annat också för att få gården att gå runt. Utan stöd av olika slag skulle det inte vara lönt att ens ha tanke på att ha djur. Det känns ju fel. Är maten så billig att bönderna inte har råd att producera den ja då känns det som att det är fel någonstans efter förädlingskedjan – var tar pengarna vägen för inte går de till bönderna i alla fall.

Foto: Hälsingestintan

Så nu funderar jag på hur jag ska få till ett mobilt slakteri med allra helst en veterinär som har busskort. Ett tips till gymnasieungdommar att ta de två utbildningarna så kan det bli fina chanser till jobb framöver   Ifall SLU-projektet och mina eventuella projekt blir lyckade
Så ni som har koll på bra projektfonder som kan vara intresserade av att sponsra ett mobilt fårslakteri hör av er

Om det mobila slakteriet citat från Hälsingestintans hemsida:

”Mobila slakterier ger svenskt kvalitetskött en framtid 

Mobila slakterier innebär att man inte behöver transportera djur till slakt. I stället kommer ett mobilt slakteri till gården så att djuren kan slaktas i sin hemmiljö. Detta är ett naturligt nästa steg i arbetet
att utveckla den framtida optimala kedjan för svenskt kvalitetskött av flera skäl:

• konsumenten ska få tillgång till etiskt kvalitetskött
• spårbarheten på köttet ökar för konsumenten
• urvalet av utvalt kvalitetskött måste utökas för att möta efterfrågan
• slakt på gården och transport till eget styckeri för hängmörning
• ingen vill ha slakttransporter
• stressfri slakt ger bättre kött
• djurhållningen ska hålla världsklass
• djuren slaktas i sin hemmiljö”   
  

   Fakta mobila slakterier 

  Hälsingestintans satsning på mobila slakterier för fullvuxna nötkreatur är det första i hela Europa.

  Mobila slakterier har funnits inom rennäringen sedan 60-talet och i Norge finns det för mindre
  tamboskap. Det mobila slakteriet i består av två ekipage som innehåller dels en dragbil med
  kontor och omklädning samt ett släp som innehåller själva slakteriet, dels en dragbil med släp
  med kylförvaring av kött. 

  Slakteriet kan åka ut till gården där uppfödaren har sina djur och genomföra en så stressfri slakt
  som möjligt. En veterinär genomför en besiktning av djurens allmäntillstånd innan man fortsätter. Djurens förs till slaktbilen av ordinarie djurskötare.När man gör detta följer man djurens naturliga beteende.  

  Slakteriet är självförsörjande på vatten och el. Kapaciteten på ekipaget varierar men med grund-bemanningen fyra personer slaktar man upp till trettio djur om dagen. Köttet transporteras till vår hängningshall för mörning och vårt eget styckeri. Målsättningen i slaktprocessen är att ta hand
  om så mycket som möjligt av djuret. Även avfallet kommer att användas till biogastillverkning.