I en ledare i Aftonbladet står det ”Reinfeldt vill inte tala om glesbygden” i den kan du läsa följande citat:
Nästan hälften av EU:s budget går till storskalig jordbruksproduktion. Det handlar om 500 miljarder om året som framför allt går till storbönder. Ju större gårdar desto mer pengar.
Slut på citat.
I min lokalaste tidning ”Lokaltidningen” går det att läsa om den beundransvärda småskaliga fårbonden XX som inte får bidrag till ett ligghus för sina får för de är för få. Trist.
Okej – visst kan jag förstå att vi ska inte slösa på EU-medel genom att låta dem gå till ineffektiva och trevliga bönder som värnar om köttkvalitet och lagom tryck på marken och vill kunna se till alla djur och känna sig nöjd med sin vardag som bonde. Visst finns det fina fårbönder med flera hundra får som sköter sitt jobb ypperligt MEN varför ska inte fårfarmare som kämpar för att hålla sig på en hanterbar nivå få stöd – de borde väl om något få stöd?
Nu får man antingen ta vatten över huvudet och köpa in över 300 får och investera miljoner i byggnader och maskiner för att kunna ta hand om fåren för att kunna få bidrag till sin verksamhet och ha magsår pga skulder och oro för räntor eller hanka sig fram på nåder med lika oroande ekonomi med liten besättning och inga bidrag. JO för bidrag det krävs för under min rundresa hos trevliga fårbönder vid kusten i Västerbotten så är det stödet som gör att gården går runt, på alla ställen…
Varför det?
Jo jag tycker att vi har för billig mat på bekostnad av bra djurhållning och god kvalitet.
Vi är så bortskämda med billig gris från Danmark som har lägre krav på djurhållningen att vi förfasar oss för svenskt fläskkötts pris i handeln. Samma sak gäller de som har får eller andra typer av djur för matproduktion – det går inte ihop – handelns pris och kostnaden att föda och vårda köttdjuren.
HEJJA NORGE
Norge har dyr mat. Tydligen är den dyr för de har en politisk enighet om att påslaget på maten ska gå till jordbrukarna så de kan och har råd att bruka jorden på de mest avlägsna fjordgårdar och de har en mycket mer levande landsbygd än vi, javisst har de urbanisering det är oundvikligt men inte lika hysterisk som vi har.
Läs en intressant ledare om skillnader mellan Sveriges ”Hela landet ska leva” och Norges ”Hela landet i bruk” HÄR!
Vi har fri rörlighet av varor, tjänster, människor och kapital men har vi rätten att få god mat som produceras lokalt?
Nej de har vi inte för det strider mot EU-direktiv – vi kan inte lägga extra tull på långväga mat det vore ett handelshinder, vi får inte bidrag till småskalig bra djurhållning för vi ska ha STORDRIFT och effektiva djurplågerianläggningar i vårt kära Europa.
Sedan vi gick med i EU har vi i Sverige minskat vår förmåga att själva försörja våra innevånare med mat. Skärs handeln av pga krig eller katastrof så står vi utan mat på blott några dagar – vi kan inte ge oss själva bra käk – vi köper in det utifrån.
Näe ur led är tanken på hur vi ska bedriva jordbruk och landsbygdspolitik.
Jag bryr mig inte ifall det är allianser, oligopol, monopol, blå, röda, gröna eller regnbågsfärger på den politiska agendan – jag vill ha en vettig jordbrukspolitik.
Så jag ber er, rösta den 25 maj – om så bara för att få in någon som DU tycker för en bra politik för vad EU röstar om styr din vardag i gles- såsom tätbebyggd plats.
