Ibland tar det bara stopp. Slut på idéer och färdig med energi och inget nytt händer i tanke och rörelse. Det kan vara klurigt att ta sig från det och pigga upp sig själv som faktiskt är enda lösningen. Ingen annan än du kan ta tag i dina egna känslor men såklart kan du få hjälp men då ska du vilja ha den.
Ett sådant stopp har jag drabbats av i olika former. I bloggskapandet har det länge varit så medan i övriga kreativa delar av livet har det varit mer fart. Det tog en väldigt lugn stund ett tag sedan i på alla fronter och efter att ha funderat och peppat mig så känner jag att det är på väg tillbaka lite glädje igen.
Så det som uppstod i händerna var en önskan om att få hänga upp något på väggen. Det resulterade i en blommig hare på en flagga/banderoll/bonad. En enekvist och hampasnöre fick ge den stadga och chans att få hängas upp. Den klädde väggen men jag kände att den var nog inte helt rätt ändå.
Den kändes rätt men ändå lite fel. Så den fick flytta till hantverksföreningen ”Nävagjort”:s hylla hos Eva Handlarn i Klimpfjäll och där kanske den möter den som ska få ta med sig haren hem för att pryda dennes vägg istället. Så har du vägarna förbi KLimpfjäll så kan du hitta den lila blomiga påskharen där.
Då blev det till att göra en till påskhare och denna gång i prickigt tyg. Den kändes mer som om den hörde hemma här i huset. Underligt det där. Den blommiga var lika bra men det blev ändå inte helt hundra.
Det är Tildatyger från Panduro på återanvänt tyg i bomull som varit underlakan. Det känns fint att kunna återanvända prima tyg istället för att bara nyttja nytt hela tiden. Lakanen var nötta på mitten men fina i kanterna som vikts under bäddmadrassen. Då är det ju synd att slänga fint helt tyg bara för att en bit på mitten börjat ge upp. Så då fick de vita lakanen ett nytt liv som väggprynad ihop med en hare.
Den kanske inte är så påskig ändå så ifall den råkar sitta kvar lite längre än annandag påsk så gör det nog inget…
Däremot är påskäggen av samma Tildatyger rätt så överdrivet påskiga så det är nog ingen idé att låtsas om något annat. De blev till då jag ville testa mina nya fina stämplar från You do med påskmotiv. Jo – jag vet – de stämplarna är inte direkt nya men nya för mig så då blir det spännande.
Visst har jag fina yllestrumpor? De har min mamma stickat med ett vävmönster som fina Anna på Storvall vävde hela sitt liv. Mamma och syrran gjorde om det till stickmönster. Jag har en fin ylletröja med det mönstret också. Lyxigt :)
Nu när jag börjat skapa igen tror jag att svackan är överbyggd och att det är slut på deppande för denna gång. Det blir en bra nystart denna vår.
