Det är ofta det sägs att samarbete är lösningen och samarbete är viktigt och nu ska vi samarbeta. Alla som har försökt sig på att samarbeta vet att det är allt annat än enkelt att samarbeta. Min pappa var i helgen som gick iväg på en studieresa till Lapponia där han fick reda på att det tagit sju år för dem att kunna enas och börja samarbeta.
Det är inte ett hastverk att få igång samarbete, många faller bort under tiden och ledsnar på att det tar en sådan lång tid och att det händer inget. Det blir tvärstopp och ibland får man börja om från början. Bara för att det flyter på ett tag betyder det inte att det är frid och fröjd sedan.
En sak är säker, vi behöver arbeta med varandra och inte mot varandra speciellt på landsbygden där vi är så få att vi har inte råd att förlora en enda god idé.
Laponia – kris, kaos och bröt allt ihop men kom igång igen!
För att nå till fram till ett bra samarbete kring världsarvet Laopina så fick Laponiaprocessen ta tid. Närmare bestämt från 1996 till 2011 då förordningen om hur området skulle skötas rent formellt skrevs under. Under några år låg arbetet helt nere och det var väl kanske få som trodde det kunde återupptas men 2005 fick Norrbottens dåvarande landshövding fart i processen igen och det blev något av det hela.
Vad blev det då jo:
————————————
Laponiaförordningen är den enda lagstiftningen om världsarv i Sverige. Den innebär att Länsstyrelsen och Naturvårdsverket kan lämna över uppgifter till Laponiatjuottjudus. Det vanliga är att det är kommunerna eller Länsstyrelsen som sköter om världsarv.
————————————-
Det fungerade – de som bor och verkar där sköter förvaltningen inte kommunen eller länsstyrelsen alena. Det är några viktiga saker som kommer från detta samarbete och som vi andra kan lära oss av bland annat att besluten tas i konsensus.
Konsensus= Ibland sägs att ett beslut som tagits i konsensus, är ett beslut som uppnåtts i enighet. Det behöver dock inte alltid innebära att alla tycker exakt lika. Även i en vanlig majoritetsdemokrati accepterar man beslut som fattats genom omröstning även om man själv hade en annan åsikt. Skillnaden ligger i att konsensusbeslut i allmänhet tas kring förslag som alla kan acceptera även om det fattade beslutet inte är någons egentliga förstaförslag, medan vanliga majoritetsomröstningar gärna tar beslut som en majoritet är för men en avsevärd minoritet starkt motsätter sig. Konsensusbeslut består sålunda ofta av kompromisser.
Förklaring från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Konsensus
————————————-
Under det här skedet etablerades också det som Laponiaprocessen sedan kom att benämna som searvelatnja – en lärandearena. Man skulle lära av varandra och lyssna på varandras åsikter.
————————————-
DET är en viktig lärdom – searvelatnja – lära av varandra och LYSSNA på varandras åsikter. Det är något vi om något måste lära oss igen nu i dessa tider av extremism och fanatism – där tycks det inte finnas utrymme för att lyssna utan bara att bomba och kategoriskt förstöra för andra som man inte vill lyssna på.
Min goda vän Anna Zachrisson har doktorerat om denna process och den avhandlingen kan du läsa HÄR där hon undersöker hur gemensamma värden såsom natur, djur, mark osv kan skötas genom ett samarbete mellan olika aktörer mer än som ett uppifrån och ner bestämmande av staten över de som råkas vistas i området och som bor och verkar där.
Imorgon ska jag representera Saxnäs idrotts och bygdeförening på en regional konferens i Vilhelmina vars första dag beskrivs såhär:
//
Kommunalt och idéburet medskapande – tillsammans kan vi förändra på riktigt
För att kunna lyckas med att bemästra dagens samhällsutmaningar krävs det nya tankesätt och samverkan mellan olika aktörer. Om fler är med och bidrar med sin kunskap så kommer också nya idéer att formas.
Hur kan kommuner och idéburna organisationer gemensamt starta samverkansinitiativ och lära av varandra i Västerbotten?
Hur kan vi tillsammans ta ett första eller ett nästa steg och fördjupa vår kunskap om varandra samt utveckla metoder för samverkan?
Tillsammans med Utvecklingsarena Vilhelmina, Vilhelmina Kommun Coompanion Nord och Region Västerbotten bjuder projektet Kommunalt och Ideellt Medskapande (KIM) in till en uppstartsdag för dem som vill skapa eller fördjupa sin lokala samverkan mellan den offentliga och den idéburna sektorn.
Under dagen kommer vi att ta del av olika lokala och regionala berättelser om hur man kan samverka på nya sätt. Vidare kommer ett flertal konkreta metoder att testas, som syftar till att skapa samtal som förändrar och till att hitta nya vägar till medskapande.
Denna dag ska bli början på ett fortsatt arbete i Västerbotten. Därför är det bäst om ni kan delta tillsammans med lokala parter som berörs av liknande frågor.
//
Saxnäs framtid i vår famn
I min dalgång har vi kämpat med projekt och samarbeten allt sedan gruvan lades ned och den stora hopplösheten rullade in. Först nu tycker jag mig märka en attitydförändring, det börjar gå upp för oss att ALLT måste vi göra själva och ALLT måste vi hitta lösningar på för INGEN ANNAN kommer att mirakulöst upptäcka oss och häva över oss miljoner av stålar och se till att saker och ting händer.
Det som krävs av oss är seghet, beslutstagande, lärande, kämpande och glädje – samarbete kanske det går att sammanfatta det som.
Vi tar tre steg framåt och två bakåt, ytterligare två steg bakåt och hälften ger upp men så tar vi helt plötsligt fem steg framåt och då orkar några till vara med åsså går vi tre steg bakåt igen MEN vad vi aldrig förlorar är vad vi lär oss av resan – jisses – låter som en predikant men så är det juh – vi som kämpar är lite olika individer tid från tid men gruppen kämpar på ändå.
Så vad kan vi lära oss av Laponia och av oss själva – jo att vi är inte sämre än att vi kan inse att vi kan göra fel men bryter ihop och tar nya tag.
Imorgon ska jag få lära mig hur Kulturakademin i Storuman, Kristineberg, motorveckan i Lycksele, norsjö idrott i samverkan och utvecklingsarena i Vilhelmina har kämpat och se vad jag kan ta med mig hem till Saxnäs av det de har upplevt…
Källor:
- Östen Stenlund, berättelser från studieresa till Laponia
- http://laponia.nu/om-oss/laponiaprocessen/
- http://nord.coompanion.se/2015/01/07/regional-konferens-vilhelmina-nu-kan-du-anmala-dig-2/
