Alldeles runt knuten går det att finna nya små hemliga ställen där vi inte varit förut fastän vi passerat helt nära. Det gäller att se på omgivningen med lite andra ögon, eller glasögon, så syns det på ett annat sätt och små skillnader kommer till liv och de kan göra allt för upplevelsen av en plats du trodde du visste allt om.
Denna sommar är det hemester som gäller, vi åker inte långt bort utan stannar hemma och semestrar – hemester. På engelska staycation och såhär går det att förklara begreppet:
Hemester ska inte ses som ett andra klassens alternativ till semester, utan istället fokuserar man genom hemesterbegreppet på hur man med hemmet som bas kan uppleva sin näromgivning[4] och ta vara på sin ledighet. Det finns även användare som pekar på att hemester kan vara mer avstressande än semester[5] och mer miljövänligt.[6]
Ett exempel på en familj som satsar på hemester istället för semester är den familj som köper en pool istället för en charterresa, eller väljer att göra dagsutflykter istället för att hyra en stuga.
Begreppet används ibland för att förespråka semester inom landet (detta blir extra tydligt i begreppen americation och svemester) eller nära hemorten. Begreppets konstruktion, som gör att vi tenderar att se hemester som en motsats till semester, är missledande. Istället är hemester motsatsen till turism, som ju ofta definieras som övernattning på annan ort.
Från: wikipedia
Det är intressant att se på sin nära omgivning med lite andra vinklar, åka lite längre bort än man brukar eller åt ett annat håll, bara lite förändring kan göra större skillnad än vad det först går att tänka sig. Våra hundpromenader har blivit mycket mer spännande med detta angreppssätt.
En skogspromenad blir inte större eller mer nyskapande än vad du gör den till. Äventyr i vardagen är lättare att ordna än vad det först kan kännas som, eller så sänk måttstocken för vad som är ett äventyr…
Vid vägens slut tog vi en skogspromenad
Om du tar dig fram till vägens slut kan du upptäcka något nytt istället för det gamla vanliga då du stannar där du annars brukar göra det. Vi gjorde det en kväll och hittade små magiska vattenfall i en trollsagoskog med massor av vindfällen och ormbunkar.
Skogsbilvägen hade en vändplan och där parkerade vi och fortsatte till fots in i skogen. Där dök den upp, den porlande lilla bäcken som följdes av fler inne i skogen som vi inte tidigare promenerat i.
Det var en stillsam och sagolik upplevelse som om ett skogsrå skulle dyka upp eller att näcken plötsligt skulle ta sig ton. Det hade inte förvånat mig om så hade skett. Sådan var stämningen denna kvällskvist ute i nya marker.
Ack ack den stämning som vara för evigt…
Fullt så stämningsfullt var det inte hela tiden, jag halkade ordentligt i den blötamossan som blivit riktigt slibbig efter att ha tagit några bäckfotografier och halvvägs in i skogen anfölls vi av mygg. Då försvann den magiska stämningen under skogspromenaden en aning…
