Mångfald eller enfald. Vi ska satsa på centrum, noder i samhället, som ska serva kringliggande områden med sin service och expertis.
Nu är det så att Sverige allt mer samlar sina ägg i samma korg nämligen staden. De andra korgarna byar, småsamhällen och småstäder sliter för att inte tappa sin plats i samhället. Visst ska saker förändras men om det bidrar till en större sårbarhet och utsatthet vad är då den långsiktiga nyttan?
Vi bygger oss fast i sårbara system där minsta lilla fnurra kan skapa långtgående problem. Är vi beredda på att betala vad detta kan kosta?
Slitna ord men ack så tänkvärda: Lägg inte alla ägg i samma korg!
Sprida äggen, det vill säga riskerna i flera korgar, kan användas på fler sätt än bara för ekonomiska funderingar kring placering i aktier. Vi som bor på landsbygden har ofta flera jobb till exempel och har flera planer för om något riktigt går åt fanders.
I staden är det ofta på marginalen för att överleva både arbetsdygnet och privatekonomin. I alla fall får jag det intrycket eftersom att missa en buss är elände och att handla mat 5 min innan stängningsdags är kutym och missas en enda liten del i pusslet så rasar alltihopa.
Nu får jag känslan av att samma sak händer med landet i stort. Vi fokuserar på att ha så små marginaler som möjligt för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Visst är det så att vi inte kan slösa på skattemedel hur som helst men vi börjar bli dumsnåla – eller börjar det har vi väl hållit på med länge iofs hela min livstid faktiskt. Företag har lagret på landsvägen i lastbilar mellan olika delar av verksamheten för att ligga på lager är dyrt – då blir minsta lilla problem i transporterna ett stort slag för hela kedjan och kan minska vinsten. Frågan är ju var denna vinst går, skillnaden mellan de allra rikaste och de allra fattigaste ökar ständigt och visst ska utbildning och att man satsar på sig löna sig men fantasilöner och fantasivinster – vad gagnar det förutom den egna personen?
Villainbrotten ökar för att dels är de andra brotten som gav pengar allt svårare att genomföra såsom bankrån (enligt nyheterna på Tv4 i helgen) och dels (enligt mig) att de som bor bredvid varandra inte längre pratar med varandra. De vet inte vilken av grannarna som är på semester, hemma eller vilka bilar som borde stå intill deras hus eller inte. Sköt ditt eget och bry dig inte om andra. Då är det enklare att vara inbrottstjuv då ingen varken bryr sig eller ser om du går in och tar med dig prylar ur ett hus. Ju tätare vi bor desto ensammare är vi – för många ägg i en korg desto mer sårbara.
Om vi inte betalar mjölkbönderna för mjölken så tappar vi dem, då blir vi av med inhemsk produktion och får förlita oss på import med mer transporter som följd och antagligen större gårdar. Åter ännu mer sårbara för yttre faktorer som krig eller missväxt.
Jag är rädd att vi för att vara effektiva, ekonomiska och lönsamma bygger ett allt mer sårbart system där katastrofer kommer att kosta oss så mycket liv, förstörelse och miljöhot. De som samlat på sig de stora vinsterna däremot har ett litet skyddsnät iom sina pengar men då de tar slut eller om räddningen inte längre går att köpa är katastrofen faktum även för dem eller oss.
Min oro för samhället och landet som allt mer gör sig sårbar är att göra mig själv allt mindre sårbar. Det är blygsamt till en början men med ett potatisland så har jag säkrat lite mat för framtiden. Tillbaka till jordbruket är framtiden för att vara säker. Nu talar jag inte om storjordbruk som är den idag ekonomiskt enda lösningen för den gör mig väldigt sårbar iom beroende av bidrag och subventioner – utan mer självhushållningens idéer. Det kan tyckas i mångt och mycket som bakåtsträvande men samtidigt det enda rätta. Genom att minska ens ekologiska fotavtryck minskar vi på pressen på resten av världen att ge oss det vi kräver och vi kan vara säkra på att potatisen vi har i landet kan vi ta upp även om det blir strejk vid flyget eller att en hamn exploderar i Kina.
Så för att sprida mina ägg odlar jag lite och köper lite, nästa steg är väl att utöka så långt det går och bo off grid som börjar bli en trend – bo utanför systemet med el, vatten och avlopp – fixa sånt själv…
Så ur en aktiesparares synvinkel borde ju Sveriges enahanda placering på att staden ska få statliga jobb och uppmärksamhet vara ytterst riskabelt genom att ha för tung aktiepost i en och samma sorts aktier. Så för att samhället inte ska tappa förmågan att försörja sin befolkning med mat, energi och bostäder och säkerhet vid kriser borde landsbygden få den del av kakan som den är värd – inte bara som kulturellt inslag och bisarrt val för livet.
Önskar er en fortsatt fin dag och sprid era ägg…
