Vi bor inte i en stad, vi bor inte ens i närheten av ett större samhälle för vi bor i en liten by mitt ute i rena rama glesbygden utan stora eller många affärer eller kontor. Då kanske det inte är så konstigt att vi ofta får frågan:
-Ja men vad jobbar ni med egentligen där?
Så för att hjälpa till med att lösa mysteriet med vad vi jobbar med ute i glesbygden hade jag tänkt försöka svara på den här idag.
På vår gata bor det brandmän, undersköterskor, lärare, fotograf och journalist, översättare, pensionärer, jazzmusiker, naturbevakare, taxichaufförer, lastbilschaufförer, kock, barnskötare, lokalvårdare, stuguthyrare, vaktmästare, skeppare, mekaniker, smed. De flesta jobbar inne i byn antingen hemifrån eller på en arbetsplats men en del reser runt till olika platser såsom chaufförerna såklart men även musikerna, journalisten och naturbevakaren måste röra på sig rätt mycket.
Är du förvånad över att det finns så många olika sätt och ställen att jobba som och med även ute i glesbygden?
Detta är dessutom bara min gata i byn, det finns fler varianter att välja mellan om vi utökar med fler gator i byn. På min gata är jag rätt ensam om att jobba med turism förutom servitrisen som just flyttat till en annan gata och min sambo som är kock. Grejen är väl att ibland räcker det inte att bara ha ett jobb för säsongen är kort för vissa saker och då gäller det att jobba med flera saker som är igång olika tider.
Min egen jobbhistoria i byn omfattar allt möjligt såsom lokalvård, receptionist, vikariejobb i skolan där spanskalärare och vaktmästare är det jag inte testat än och så har jag varit forskningsingenjör för ett universitet på distans, drivit vandrarhem, haft butik och pluggat på distans. Det handlar om att inget jobb är för fint eller fult för att söka eller testa på – jag testar nästan allt jag får reda på finns till hands. Sjukvård är inte något för mig som har fobi för människokroppens sammansättning, kräks av att höra ordet blodomlopp så där har jag inget att göra direkt.
Var är de arbetslösa?
Så jobb finns nästan jämt, ibland för mycket till och med. Då vi är så få som bor här blir det ibland svårt att få tag i vikarier som kan hoppa in på lite olika ställen för de som finns här är redan upptagna. Faktum är att jag nog inte känner någon som är arbetslös, jag själv är inte fast anställd någonstans men jag är mycket sällan arbetslös snarare mer utpumpad mellan olika uppdrag… så jag undrar ibland var alla arbetslösa är någonstans som jag hör om i media?
I Saxnäs har vi bostadsbrist och arbetskraftbrist. Hörde att det går långsamt att få fram bredbandet i vår dalgång för de som jobbar med att koppla ihop delarna vid husen ut till nätet inte hittar arbetskraft till jobben, de har bara hittat hälften av allt folk de behöver. Kockar skulle vi behöva några till av hit och servitriser och människor som vill jobba med turism i olika former och utveckla värdskap och aktiviteter där vi är svaga än så länge på en del fronter.
Utveckla arbetsmarknadens bredd
Så vi har en rätt bred arbetsmarknad här i glesbygden med väldigt många svar på frågan om vad vi jobbar med här. Det är dock så att vi behöver en ännu större bredd på arbetsmarknaden och några statliga jobb hade ju varit kalas om vi kunde skrapa ihop – så vi kan locka och behålla högutbildade människor i byn som kanske har en partner som vill jobba i naturen men de inte kan flytta hit då båda inte kan hitta jobb. Högt bensin och dieselpris i alla ära men jag anser att det är bristen på jobb för högutbildade som utarmar glesbygden. Om vi mer aktivt arbetar för att ge möjligheter och förståelse för de jobb som faktiskt går att göra via internet kan placeras ute i glesbygden går det att få ett ändå mer robust utbud av jobb.
